att anstränga sig för sin egen skull
Gårdagens ridning gick otroligt bra! Över den där bra gränsen som gick förra onsdagen. Och som jag skrev då, utvecklingen går så fort fram när man gått över till storhäst, det tar ett tag men när man väl sjunkit ner och lärt sig lite och man börjar slappna av, då kämpar man på igen och kommer ett till steg vidare. Iallafall för mig! Jag säger inte att allt var perfekt utan det finns alltid något att öva på, men när man kommer till ett stadie där man kan slappna av och får en "jaha-upplevelse" är nog det bästa som finns!
Joggade fram han låg och med bra fart i trav och samma i galoppen innan jag plocka upp han lite i slutet. Sedan la vi oss direkt på volterna och red lite olika storlekar på volter och gångarter, små som stora volter, galopp, trav, ökadtrav osv. Som vi gjorde förra veckan. Det som var annorlunda ijämnfört med förra veckans pass var att jag fick ihop han mycket fortare och kunde reglera lätt mellan ökningarna och samlingar. Tränade även på fattningar till skritt och avsaktningar. Fattningarna i höger varv var svårare och avsakningarna var svårare i vänster varv.
Men nu ska jag försöka göra exakt samma sak imorgon när jag rider själv. Självklart känner man sig mer "friad" när man rider själv, men tycker jag varit rätt duktig på att pusha mig själv när jag ridit själv. Ska sträva efter att få samma känsla i slutet som jag fick igår. Och om jag kommer lyckas få den känslan varje gång jag rider själv kommer det underlätta rätt mycket och hjälpa mig med utvecklingen.
En riktigt gammla bild på mig och basse när vi skulle tävla bara några månader efter vi köpt honom!
Har ju turen att jag faktiskt ridit ganska mycket storhäst innan jag gick över till Spirit.
Kommentarer
Trackback